Category Archives: Rabarber

Rabarber

Rabarber (Rheum rhabarbarum) är en art i familjen slideväxter, vars bladskaft är ätliga.

Rabarberbladen innehåller oxalsyra som är väldigt stark, vilket gör att småbarn eller personer med anlag för njursten skall undvika att äta rabarber. Normalt äts rabarber efter att den har kokats till rabarberkräm, rabarbersaft eller rabarberpaj. Rabarbern är mycket sur och mycket  socker behövs vid tillagning av rabarber.

Rabarberstjälkar

Rabarber är en relativt ung kulturväxt som på 1600-talet odlades som medicinalväxt och först när sockret blev vanligt och billigt under 1700- och 1800-talet började man äta rabarber. Inte förrän på  1800-talet beskrevs rabarbern som föda för första gången. Det finns uppgifter från 1700-talet att man åt rabarberstjälkar tillsammans med lammkött och som vårprimör, råa med salt och peppar. Tidigare användes bladen i matlagning – stjälkarna kastades.

Arten är ursprunglig i östra Sibirien, Mongoliet och nordöstra Kina. Odlad och förvildad på andra platser. De första odlingarna av rabarber i Sverige kan ha varit i Majorna “eftersom det säges, att rabarbern första gången i Sverige odlades på Kungsladugårds ägor.”

Det är en stor flerårig ört, 50-150 cm hög. Stjälkarna är kraftiga, ihåliga, kala eller håriga vid noderna. Bladstälkarna på basalbladen är kraftiga, vanligen kortare än bladskivan, vanligen luden. Bladskivan är ljust grön, ibland mörkt purpurröd undertill, mörkt grön på ovansidan, triangulärt-äggrund med hjärtlik bas 12-40(-55) × 10-30(-60) cm, med krusiga eller vågiga kanter. Stjälkbladen är mindre. Blomställningarna är stora, nertill ledade. Blommorna 2,5-4 mm i diameter. kalkblad sex, grönvita till gulvita. Frukten är en vingad nöt, 1,5-2 mm lång.

Vid Julita gård finns Nordiska Genbankens referenssamling av ca 80 rabarbersorter.

Uttrycket “lägga rabarber på något” betyder att lägga beslag på, ta något, och härstammar från en förvrängning av lägga embargo på.

Synonymer
Rheum franzenbachii Münter
Rheum ×cultorum Thorsrud & Reisaeter, 1948 nom. nud.
Rheum franzenbachii var. mongolium Münter
Rheum hybridum Murray, 1775
Rheum undulatum Linnaeus
Rheum undulatum var. longifolium C. Y. Cheng & T. C. Kao

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 8.6/10 (7 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +3 (from 3 votes)

Oxalsyra

Oxalsyra (C2O2(OH)2) är en relativt stark (3000 gånger starkare än ättiksyra) karboxylsyra som finns i flera olika växter såsom  rabarber och harsyra.

Namnet kommer från det vetenskapliga namnet för harsyra, Oxalis acetosella. Oxalsyrans salter kallas oxalater.

Oxalsyra är svagt giftigt, och irriterar mag- och tarmkanalen vid intag. Oxalsyran reagerar med kroppens kalcium och bildar kalciumoxalat som är svårlösligt i vatten. Vid alltför stort intag av oxalsyra eller andra oxalater fälls kalciumoxalat ut och man kan drabbas av kalciumbrist eller njursten.

Vissa metaller kan angripas av oxalsyra även i måttliga koncentrationer. Exempel på sådana metaller är olika aluminiumlegeringar. Även galvaniserade ytor reagerar starkt med oxalsyra.

Oxalsyra kan med fördel användas för att ta bort rostfläckar, så kallad flygrost, metallspån från dubb och plogblad som kan fastna i lacken på bilar under vintern.

Oxalsyra kan även användas för att bleka mörknade föremål av ek, exempelvis trösklar.

Oxalsyra används inom biodling för bekämpning av varroa.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 8.6/10 (8 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +4 (from 4 votes)